Okej, nu har det kanske gått ett steg för långt. Eller ytterligare ett steg för långt. Det är bara att erkänna, virkningen är inte en hobby längre det är en livsstil. Jag har blivit med virkkalender.
Min sambo har redan ifrågasatt min lilla väldigt söta kalender. "Är inte virkningen en hobby, måste du planera den då.." På sätt och vis har han väl kanske rätt. Men samtidigt så är det rätt smidigt, tror jag. Jag har ju trots allt inte haft den så länge. Normalt sett lever jag mitt liv i veckor, jag har koll på en vecka i taget och kanske några enskilda dagar efter veckan, om jag planerat in något roligt då. Men det funkar inte riktigt med virkningen. I bland tar projekt mer en vecka att färdigställa, vilket oftast inte spelar så stor roll förutom när någon fyller år. Som förra veckan då jag kom på att min yngsta guddotter snart fyller ett år. Fast så snart var det inte som det kändes, men det var hög tid att fundera och sätta i gång med en present. Så nu är den presenten snart klar. Min kusin fyller däremot år nu till helgen och där ser det betydligt mörkare ut, men man ska aldrig säga aldrig. Som sagt, sista minut. Det har hänt att jag stressvirkat en minut innan saken ska ges bort, det tänkte jag försöka slippa. Dessutom tänkte jag att jag kunde samla alla kommande virkprojektsidéer och bloggidéer på samma sätt. Som att kanske försöka gör en recension per vecka som jag tänkt i en halv evighet nu, men jag lovar inget än. Jag håller fortfarande på att styra upp och förverkliga olika drömmar och det tar ett tag innan jag får någon riktig rutin och vardag kring det.
En av de drömmarna är en iller, en Irma. Som bekant tassade min älskade kanikel ifrån mig i våras och jag börjar nästan acceptera att han inte kommer tillbaka även om det gör ont. Så jag har spanat runt lite på uppfödare och ägarforum och fått en del idéer. Illrar verkar vara ett väldigt speciellt och roligt djur som är lekfullt, så en klätterställning, liknande de som finnas att köpa till katter, planeras för fullt. Invirkad, så klart.
Sedan kan det vara kul att skriva upp när jag börjar med ett projekt och sedan se på ett ungefär hur lång tid det har tagit. Jag har jättesvårt att uppskatta hur lång tid något tagit att göra. Det beror nog på att jag virkar på all dötid jag får, om vi så bara ska åka bil tio minuter till affären hinner jag några maskor..
Som i dag när jag satt på lunchen och monterade lite så kommer frågorna från kollegorna. Efter att lite hur länge jag hållit på och varför kommer oundvikligen fråga om sälja. För att visa på att det inte skulle löna sig brukar jag be personen gissa hur lång tid figuren tagit att göra. I dag fick jag svaret fem timmar, jag skulle gissa på det dubbla eller tredubbla, men som sagt har jag ingen koll. Hur som förstod kollegan hur orimligt det skulle vara att försörja sig på försäljning. Det går ju inte att ta ut en timlön som går att leva på, så om jag någon gång säljer en figur är det till någon jag vet uppskattar hantverket också. Men oftast ger jag bort dem. Som i helgen flyttade min barbafamilj hem till äldsta guddottern som efter att ha lärt sig namnen på alla var en mycket lämplig ägare till de nio figurerna.
På tal om projekt att ha på gång, har ni sett alla African flowers-projekt som läggs upp överallt. Jag har totalt hjärntvättas av alla som lägger upp bilder i diverse forum, så nu står det på min att-virka-lista.
Nä, nu är det dags att kolla till min lilla sjukling och sedan slutföra lilla Stellans födelsdagspresent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar