Cykelsemster på Öland

Som tidigare förtäljts så var det cykelsemester som gällde i somras och på Öland. Helt perfekt var att Stickpoddens stickläger precis ägt rum och de två stickande poddarna gjorde en gemensam Ölands special med stick- och garnrelaterade tips...

Men det blev kanske också extra tydligt att jag inte är någon garnsnobb, än i alla fall. Trots att det fanns super fina ullgarner på Ullcentrum så blev det bara ett nystan, dock i några av mina favoritfärger. Nu är det uppnystat, med hjälpa av de fantastiska uppfinnarna nystmaskinen och garnvindan (ena från dödsboet och andra från loppis). Frågan är bara vad det ska bli av det. Antagligen som med de andra fina nystan jag köpt mer eller mindre som souvenirer som bara ligger och väntar på det perfekta sjalmönstret som jag inte ens har förnuft nog att leta efter. Desto mer har jag använt saxen som jag också köpte där. Den är väl inte bättre än en vanlig sax, men hundra gånger snyggare att ha liggande på soffbordet när pysselgänget anländer.

Vi hittade också en liten gårdsgarnbutik, men där stödköpte jag bara ett nystan, det blev en rätt konstig stämning i butiken som inte blev bättre av att min sambo gick ut... 

Den fina löparen,  enligt egen utsago i rosengång, tuskaft och karelsk spets (bomull och lin), hittade jag i en av loppisarna och blev förtjust i. Det är också lite pepp för att själv komma i gång med vävningen.

Öland är verkligen loppisarnas och ateljéernas förlovade land. Jag som tidigare varit tokig i loppisar hare börjat att uppnå en viss mättnad, jag vet inte om det är för att jag har det mesta jag behöver och det jag behöver hittas i regel inte på loppisar, så som mc-jeans och undervattendigitalkamera, eller om loppisarna blivit sämre. Jag tror att det är en kombination, en del loppisar som var toppen för något år sedan känns i dag som om de stagnerat. Alla fynden är redan borta och grejerna som är kvar säljer inte eller så har ägarna fått hybris och höjt priserna till nästan nypris, vilket för mig inte är loppiskompatibelt. Så till min sambo och tillika tandemcykelstyrare blev det inte allt för många loppisstopp och konst i tavelform har aldrig riktigt varit vår grej så vi trampade på och jag virkade på. Det är rätt härligt att sitta bak på tandem när man väl har förlikats med tanken att du har noll kontroll över styrningen och inte heller behöver hålla i styret för balansens skull. Med andra ord har du händerna fria och göra något med. Tipptopp.

Här kommer mina kreterier för ett bra tandemmönster:
- Relativt enkelt att memorera eftersom mönstret inte kan ligga på ett bord framför dig, dessutom är det rätt trevligt att kunna både titta sig omkring och kommunicera med resesällskapet.

- Ett viktmässigt lättprojekt eftersom du cyklar är varje kilo en extra börda.

- Ett projekt som inte kräver massa kringverktyg och flera nystan. Dels är det krångligt att byta färg och småpillra medan man är i rörelse dessutom ökar risken för tappade saker betydligt och det är inte så populärt efter tio gånger på samma mil.

Mitt val blev helt sonika att fortsätta på brickduken (se lilla bilden) jag började med under förra årets cykelsemester men som av någon anledning, numera förträngd, ökade för fort, bubblade sig och var bortom strykjärnets och blockningens räddning. Bilresan söderut gick åt till att repa upp, leta fel och ta mig till monotonpartiet, utanför blomman i mitten. Jag hann inte hela vägen, men nära nog. Dessvärre tog garnet slut under resans gång och till råga på allt innan duken var färdig. Jag hade börjat fundera på hur den skulle se ut utan sista varvet, utan näst sista varvet, utan den söta annanskanten... Jag virkade till tråden tog slut, hittade en gammal påbörjad mittbit i samma garn i tältet, virkade till den tog slut och fick virkande att räcka hela vägen till bilen igen där nya garner och andra ufon väntade. Jag gömde duken längst ner i tygkassen med en svag förhoppning om att det fanns mer hemma i gömmorna.

Det borde inte vara svårt att förstå lyckan när jag hittade ett identiskt oanvänt, inplastat nystan i lådorna hemma. Så duken blev klar och enligt mönstret till sista maskan, med reservation för eventuella fel... Den blev inte riktigt lika bra som den första när jag tog över en halvfärdig duk, men betydligt bättre än första egna försöket, med andra ord gott nog.

Till Virkat.