Välkommen till världen lilla Stella!

Här har ni den verkliga anledningen till flertalet timmar jag ägnade åt att ta fram ett mönster på pacman och spökena. Jag hoppas bara att lilla Stella är lika förtjust i gamla tv- och dataspel som hennes föräldrar är...

I  torsdags föddes en liten tös på 50 centimeter och drygt tre kilo här i Sundsvall. Det händer säkert varje dag, men just den här flickan föddes av min absolut bästa kompis. I samma ögonblick blev även mitt underbara gudbarn storasyster (dessvärre är hon på grönbete hos mormor och morfar, så henne får jag uppvakta senare)! Nytillskottet heter Stella och i dag ska jag äntligen få träffa det lilla underverket. Det är tur att bebisar tar nio månader på sig så man hinner klura ut en passande present. För att inte tala om att hinna ta fram mönster. Jag har gjort inte mindre än tio prototyper för spökena, men jag tror jag kom på grund versionen på tredje försöket, sedan har jag provat ut längder. Pacman har jag åtta olika versioner, och då har jag inte räknat alla jag redan repat upp. De andra stackarn är i betydligt mer varierande kvalité än spökena och ligger och väntar på sitt öde, vilket troligtvis innebär upprepning för att bli något annat eller snyggare pacmans.

Men med tanke på att det är min bästa kompis sedan lågstadiet så har det helt klart varit värt det. Det är dessutom roligt att få göra ett eget mönster också. Nu ska jag bara ta mig tid att undersöka rättigheter för spridning av det. Vore ju kul om fler än jag kunde få ta del av mönstret..

Ställningen är två galgar som Gustav hjälpt mig såga ur och som jag sedan virkat in. Räknar man materialkostnad för den här bebismobil tror jag inte jag kommer över tjugo kronor ens, men det är tur att jag slipper betala lön till mig själv. Galgarna är en gammal sort, den som de brukade väva in och ha konstig plast runt, men de här två var obehandlade..

Med tanke på att både Stellas mamma och pappa tycker om tv-spel och på att Ewwe ett tag hade planer på att måla pacman på deras tv-bord så jag tror det här kommer sitta som handen i handsken och passa in i deras hem. Där det för övrigt springer runt Super Mario karaktärer i pärlplatteformat på väggen...

Och jag vet att färgerna är lite för knalliga för att vara helt korrekta, men svärmor säger att barn ser dåligt och vill ha skarpa och klara färger. Hon brukar veta vad hon talar om.

Dessutom har jag hört att den första färg barn ser är gult, så det passar ju mycket bra.

I går kväll bakade dessutom jag och Gustav en moussetårta med hallon, rabarber, kokos och vitchoklad. Nu ska det firas ordentligt!

Tillbaka till Virkat.