tisdag 21 augusti 2012

Badfilt


När jag städade igenom mitt tygförråd hittade jag en Ikea-handduk, en till, en till och ytligare så där en tio till. Ni vet, de där som säljs för runt en femma och går sönder efter en tvätt i maskinen...



 
Helt plötsligt kändes det inte roligt att göra applikationer eller brodera på dem längre och ge bort som present. De handdukarna måste ha den sämsta kvalitén som finns, men samtidigt så får man väl det man betalar för. Men hur roligt är det med tretton vita handdukar?
Rekordtråkigt. Så antagligen la jag mer pengar på att köpa färgnings-färg än vad det hade kostat att köpa finare handdukar. Men vad skulle jag annars göra med de överblivna handdukarna som köptes, för flera år sedan då Ikea-besöken fortfarande var ovanliga och lätträknade, för att de kan vara bra att ha.
Så det tog ungefär två dagar att färga alla handdukarna. Då jag bor i hyresrätt och inte får färga i maskin så blev det i kastrull på spisen. Det gick faktiskt riktigt bra. Jag knöt snören i olika tjocklek för att få lite batikat. Tack för idén syster (som batikat handdukar av nyss nämnda sort och gett bort).
Till färgningen har jag använt Herdins textile colour i royalblå, lime,  svart och klarröd. Den gröna var en vätska, vilket jag tyckte var svårare att få snyggt än de andra som var pulver. Jag försökte också få till en lila nyans genom att blanda rött och blått, men det gick siså där och blev mer ljusblått..

Jag hade tänkt att jag skulle göra vanliga fyrkantiga rutor och sy ihop. Men vid närmare eftertanke kändes det väldigt väldigt tråkigt. Något lite mer avancerat borde jag väl klara av. I värsta fall får jag väl övertala mamma att rädda mig. Hon har gjort många fina lapptäcken vid det här laget..
Jag tittade på hennes rutor och fastnade för dizzy donuts och fick utan problem låna mönstret av mamma. Jag införskaffade en tygskärare och sedan var det bara att sätta i gång.
Mönstret var på engelska. Jag gillar inte engelska, eller rättare sagt önskar jag att jag var aningen bättre på det. Hur som var det många bilder och med Gustavs hjälp lyckades vi komma på hur de sys. Men hade det inte varit för att jag tidigare sytt blockhusrutor hade det nog inte varit lika självklart.
Först gjorde jag två rutor (de görs parvis) som blev alldeles för rektangulära. Så jag tänkte om och gjorde mer kvadratiska. Men när jag äntligen började få kläm på det hela slutade mitt strykjärn att fungera.
Något värmeelement har gått sönder och Gustav säger att han inte kan laga.. Pyrt. Jag ska kanske ge det till pappa, så gjorde vi alltid när vi var små och något gick sönder. 
"Pappa, laga. Jag lägger den på ditt skrivbord." Skrivbordet svämmade över av sjuka barbiedockor, krockade bilar, kraschade kruckor för att inte tala om alla elektriska leksaker.
Hur som. Projektet är pausat i väntan på en ersättare. Nog tycker jag att ett strykjärn borde hålla i mer än sex år! Men jag antar att det inte finns någon garanti kvar.
Tills vidare har mamma lovat att jag ska få låna hennes strykjärn hon har i sommarstugan så få jag ta och önska mig ett nytt till jul. Kruxet är bara att jag inte får det förrän till helgen då jag ska dit och veckan därpå far jag och Gustav låååångt söderut för att hämta en tandemcykel. 

Inga kommentarer: