Jag höll på få en knäpp härom veckan, efter två timmars traskande in och ut i butik var det bara att ge upp. Det finns inga citronfärgade slipsar i Sundsvall, varken på dyraste snobbaffären, loppisarna eller något mittemellan. Inte en bit tyg i rätt nyans fanns heller, bara två garn nystan.....
Låt mig ta det från början, en av mina bästa vänner från grundskolan (ni vet hon som alla i kompisgänget ville vara tightast med, hon den coola, snälla och roliga tjejen,) skulle gifta sig och jag och Gustav var dit bjudna. Klädkod kavaj. Gustav ägde ingen kavaj och jag hade ingen klänning som lämpade sig för ett besök i kyrkan. Kavajköpet gick på tio minuter, men att hitta en klänningen tog ganska mycket mer än dubbla tiden. Men jag hittade den perfekta, så där gul att huden ser riktigt brun ut, en enkel klassisk modell med lite spetsmönster och perfekt passform som gör att magen inte ser det minsta putig ut. Lagom uppklädd och kan passas in med lite coola svarta detaljer.
Då var det bara Gustavs kläder som också skulle passas in till klänningen. En slips,en näsduk eller en fluga i samma gula nyans. Det borde inte vara så svårt.. Men jo då, om min klänning tog tid att hitta så fram står det som ett ögonblick i jämförelse. Jag var nästan så desperat att jag letade på mataffärerna. Så efter skavsår och kurrande mage var det bara att ge upp. Ett garnnystan, det var allt min jakt skulle resultera i. Okej, duger inte en virkad slips får pojken fixa sin egen slips. Och den ska vara samma färg som min klänning. Den byts inte ut för att matcha någon slips, o nej, det var den allt för fin för. Så det så. En virkad slips borde passa till.
Okej, virkad slips alltså. Jag hade gott om tid på mig, närmare än en vecka. Men garnet (vars banderoll helt plötsligt är väldigt försvunnen, jag som för en gångs skull sett framemot att kunna skriva vad garnet hette) var i olika tjocklekar, hade struktur (det har säkert ett fint namn som en själv- och mamma-lärd stackare inte känner till, do tell me! Slub enligt mitt Stickuppslagsverk), så jag ville inte behöva repa upp allt för många gånger. Ett mönster vore med andra ord inte helt fel. Google, please help. Lyckades inte riktigt, det finns säkert där ute någonstans, men mitt tålamod tröt och efter att ha läst fler efterfrågningar på mönster som fått svaret "det är inte svårt, börja med några och öka i lämplig takt till önskvärd brett" så kom jag på att jag sett mönster i en av mina virkböcker. Hurra. Fram med boken, läste igenom mönstret och fattade ingenting. Fast maskor och stolpar i en härlig blandning.
Ääh, nog ska jag klara av att virka en slips utan mönster, något annat vore ju löjligt. Så jag började med tre luftmaskor och ökade i ett de yttersta maskorna ungefär vartannat varv. En hel rad enkla varv i mitten och sedan en långsam avsmalning genom att virka ihop två maskor i mitten på raderna någon gång då och då.
Men ganska snart insåg vi att den blev väldigt bred, jag tror det är mer mode med smalare slipsar nu. Så det repades upp och börjades om. Den här gången med en fast maska på första raden, det blev betydligt bättre och sedan samma procesedur, fast med färre maskor då.
På baksidan virkade jag tre hällor att trä in den smala biten i, en mycket lyckad idé.
Det var första gången på länge som jag virkar fram och tillbaka och dessutom med en grov virknål, en 3,5! Jag följde rekommendationen på banderollen, så gott som hela nystanet gick åt, den sista stumpen räckte till en lite blomma att sätta i bröstfickan.
På tal om första gången, det var även första gången jag blockade (blött ner och spände ut med nålar) något som jag har gjort. Jag vet inte om jag tycker att det gav så mycket. Fast den höll sig i väldigt bra form under hela kvällen.(Tidigare när jag virkat dukar har jag fuktat och strukit dem, jag kanske borde prova blocka dem i framtiden, det har blivit så sladdriga av strykningen..)
Slipsen gjorde succé på bröllopet, men saknas bara annat med det fina omnämnandet i presentationen om mig: "Spana gärna in sambon nr 29 som mycket möjligt kan ha en egenvirkad slips på sig dagen till ära."
Bruden blev så glad att hon helt utan att förklara sig utbrast i ytterligare ett "ja" när hon fick syn på Gustav...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar