I bland har jag sådan här tur. Allt garn i soffan är mitt. Jag har fått överta vartenda nystan, alla mönster och påbörjade projekt. De 80 milen tillbaka norrut kommer att gå fort...
För tre år sedan flyttade jag, min Gustav och Tux (vår, mest min kanin) från Trollandet. I år var kände vi både att det var dags att åka tillbaka och kolla om landet ligger kvar eller om Saab dragit med det ner i träsket. Dessutom bor de bästa av Gustavs klasskompisar kvar i området. Mamman till en av dem har nyligen somnat in och efterlämnade en soffa garn som ingen närstående såg som något mer än just garn. Medan jag ser strumpor, mängder av strumpor, vantar, små figurer och bebiströjor så ser de bara garn.
- Allt är ditt, annars hamnar det på tippen, sa kompisens pappa.
Enligt säkra vittnesuppgifter såg jag ut som ett barn på julafton när locket på soffan öppnades. Jag tror dem. Det är tur att vi har lånat en husbil så allt rymdes utan att jag måste lyssna på Gustavs gnäll om lite plats i bilen. Förhoppningsvis ryms den lilla vävstolen för som också är till övers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar